Jag var en del av den grupp som skulle göra riskanalyser inför nedläggningen av kirurgin i Sollefteå. Det verkar som om samma förfarande upprepas nu. Då fick vi höra från de inresta kirurgerna att den så kallade ”Golden Hour” inte längre existerade – den var tydligen avskaffad. De indirekta problemen och påverkan på andra enheter ansågs vara för omfattande att analysera, och att involvera fler personer i mötet var inte aktuellt.
Trots oenigheten så klubbades förslaget igenom. Beslutet blev att lägga ned verksamheten, med motiveringen att de identifierade riskerna inte var av en sådan omfattning och frekvens att de behövde tas i beaktande. Konsekvenserna blev därefter – något som alla inblandade, direkt eller indirekt, kan vittna om. Fördröjd behandling, felprioriteringar och minskad tillgänglighet blev stora problem, ibland med fatala följder. Redan vid den första inspektionen slog Inspektionen för vård och omsorg (IVO) fast:
”Det finns ett stort antal avvikelser som har tonats ner och ansvariga chefer utreder inte avvikelser i tillräcklig omfattning.”
Sedan dess har flera granskningar följt.
Nu ser vi samma scenario utspela sig igen. Enligt uppgift anser professionen inte att det föreligger några större risker, endast enstaka sällanhändelser. Dessa risker får man tydligen acceptera. Att det finns oenighet inom professionen tas, precis som tidigare, inte på något större allvar.
Mönstret i riskanalyserna är detsamma som vid tidigare nedskärningar. Här har vi en erfaren narkosläkare som i en artikel i Tidningen Ångermanland beskriver hur den senaste riskbedömningen genomfördes när all kompetens för att hantera svikt i vitala organ och livshotande tillstånd togs bort. Trots detta har hans uttalanden inte fått något avtryck i riskanalyserna. Lösningen verkar vara att man tror sig kunna hantera problemen genom selektering av patienter.
Alf Regberg, överläkare i anestesi, har varit med och granskat riskerna med de föreslagna neddragningarna i Sollefteå:
”Vi identifierade tretton olika fall som kan bli riskfyllda. Då blev vi kallade till ett möte för att ’ta bort riskerna’. Istället uppstod rena papperslösningar, som att ringa ambulansen innan man blir sjuk eller att lära invånarna att söka vård tidigare. Men hur gör man det om man får hjärtstillestånd?”
”Jag frågade om syftet med mötet var att trolla bort riskerna eller om vi skulle visa politikerna vilka risker som faktiskt finns. Men jag fick inget svar,” säger Regberg.
Historien upprepar sig…
Pia Lundin,
oppositionsråd & specialistsjuksköterska
