Som skäl uppges att regionen inte fått ihop tillräcklig sommarbemanning. Men beslutet togs innan man ens gjort något försök att rekrytera.

I skrivandets stund har vi inte tillgång till den riskanalys som påstås ha gjorts inför detta beslut. Men den torde vara identisk med den som gjordes inför stängningen av Sollefteå BB 2017 där även alternativet ”Sollefteå och Örnsköldsviks BB stängs” fanns med.

Enligt den analysen är riskerna inte stora. Den bygger på ett påstående som lite förenklat är: ”Snabba förlossningar är oftast komplikationsfria, det är de långdragna som innebär risker” Och eftersom en normal förlossning för en förstföderska oftast tar mellan sex och tolv timmar och för en omföderska fyra till tolv timmar, så är en resa på tre timmar inget problem. Oftast hinner man ju då ändå fram i tid och om man inte gör de så blir det oftast ändå inga komplikationer.

I denna förenkling göms problemen. Det största handlar om ordet ”oftast”.

I riskanalysen från 2016 finns en mening som förevigats i min hjärna: ”Försenad handläggning av akuta tillstånd ges inte höga risktal – detta bedöms som sällanhändelser med hög allvarlighetsgrad men med låg frekvens.”

Meningen kan sammanfattas med två ord. Den talar om det som i krig kallas ”acceptabla förluster”. Sannolikhet bedöms till 1 av 4 – något som kan hända en gång per år. Allvarlighetsgraden är bedömd till 4 av 4 – ”Katastrof”.

Om det hade varit så att denna bedömning gjorts efter granskning av relevant forskning skulle min kritik inte vara så hård. Men så är det inte. Bedömningen gjordes av en grupp på 14 personer. Läkare, barnmorskor och enhetschefer från länets tre sjukhus. Men man tog inte upp något av den omfattande forskning i ämnet som gjorts.

Bedömningen är alltså baserad på 14 personers erfarenheter. Men även om alla 14 jobbat åtskilliga år inom förlossningsvården så kommer de inte ens i närheten av underlaget från den största studien som gått igenom över 600 000 födslar.

Analysen tar inte heller upp alla de utomordentligt akuta tillstånd som kan drabba kvinnor och barn. Kanske göms dessa under begreppet ”låg frekvens”. Men det förekommer till exempel en typ av kejsarsnitt, ”katastrofsnitt”, som ska gå så fort att barnet ska vara ute efter 15 minuter från att beslutet tas. Det är så bråttom att normala desinfektionsrutiner frångås och desinfektionsvätska istället kastas ut över kvinnans mage. När tiden för detta räknas i minuter – hur kan det då vara patientsäkert att flytta möjligheten till att någon tar beslutet flera timmar bort?

Att stänga Örnsköldsviks BB innebär ökade risker för kvinnor och barn och att göra det därför att regionen inte brytt sig om att rekrytera personal eller inte anser sig ha råd att betala för stafetter är inte acceptabelt.