Trots de permanenta problemen med överbeläggningar och ett allt större tryck på Sundsvalls sjukhus har regionen i ett nytt ”sparprogram” föreslagit att 39 av regionens vårdplatser ska försvinna. 19 från Sundsvalls sjukhus och 10 vardera från Örnsköldsviks sjukhus och Sollefteå sjukhus

Hur ska detta fungera i Sundsvall? Där har man redan förut haft ständigt återkommande ”stabslägen” med omdirigering av ambulanser för att transportera patienter mellan sjukhusen. Det har blivit normalt med patienter i korridorerna trots att detta medfört viten från Arbetsmiljöverket.

I ett par debattartiklar har över 100 läkare vid sjukhuset skrivit om ”ett sparpaket som saknar motstycke och som skulle innebära en fullskalig katastrof om det blir verklighet”… ”Vi går kort sagt på knäna. Därför är det svårt att veta om man ska skratta eller gråta”.

I den viktiga utredningen ”Effektiv vård” tar Göran Stiernstedt upp detta med vårdplatser:

”…varje vårdplats (har) så intimt kommit att förknippas med en bestämd kostnad, ofta i storleken 1–2 miljoner kronor/vårdplats. Detta medför att när man är ekonomiskt trängd så blir ett tydligt och enkelt förslag att skära ned antalet vårdplatser och därmed minska kostnader. Man bortser då ofta från vilka kostnader som uppstår till följd av överbeläggnings-problematik, försämrad logistik, försämrad arbetsmiljö och ökad personalomsättning m.m.”

Vilka lösningar har regionledningen för att undvika de katastrofer som så många varnar för?

En förhoppning är att kommunerna ska bli bättre på att ta hem sina utskrivningsklara patienter. I snitt upptog dessa 16 av länets vårdplatser under 2019. Även om kommunerna lyckas att utan fördröjning ta hem sina patienter så räcker inte det på långa vägar för att kompensera för överbeläggningarna. Om dessutom vårdplatserna minskar enligt förslaget från regionen så medför detta att det kommer att saknas ett 60-tal vårdplatser. Det garanterar att regionen kommer att ligga högst i Sverige med upp till 16 överbeläggningar per 100 vårdplatser.

Med samma vårdbehov hos befolkningen krävs det verkligt radikala insatser för att minska platsbehoven. Man talar om ”ett förändrat arbetssätt”. Vad består det av? Vilka ska arbeta annorlunda? Hur då? Vilka resultat ska det ge? Om det finns någon substans bakom formuleringen – varför har man inte för länge sen introducerat denna tydligen så lovande arbetsmetod?

Eller handlar det än en gång om kejsarens nya kläder? Som istället för att lösa problem istället leder till nya och värre.