Felaktiga och missvisande argument bakom nedläggningar i Ö-vik

Snart ska vi folkvalda representanter i Region Västernorrland (RVN) rösta om tjänstemannaförslaget – att stänga den psykiatriska avdelningen med 13 vårdplatser i Örnsköldsvik. Sjukvårdspartiet har tillsammans med Centern och Kristdemokraterna lagt fram förslaget att behålla sju vårdplatser och kombinera det med ett öppenvårdsteam. En förnämlig kombination med en sammanhållen vårdkedja för att säkerställa att man får så mycket som möjligt av kontinuitet och korta beslutsvägar för patienterna i detta upptagningsområde

Detta till skillnad då från den nedläggning som majoriteten, det vill säga S+M+L, hitintills röstat för. När det gäller vårdplatser inom vuxenpsykiatrin så tycks ledningen vilja få oss att tro att vi har fler vårdplatser än vad som egentligen behövs. De pratar om ”näst mest i riket”. Men tittar man bara lite närmare på statistiken så finner man att detta inte stämmer – i och för sig inte ovanligt
Om man tar hänsyn till att Västernorrland är en av fem regioner som inte har egna slutenvårdsplatser för barn-och unga – de läggs in på vuxenpsykiatrin eller barnavdelning – så får regionen en helt annan placering. Den hamnar under rikssnittet. Läggs de 13 vårdplatserna i Örnsköldsvik ner enligt plan så hamnar RVN bland de fem regioner som har minst vårdplatser. Går man vidare med etapp II – nedläggning av ytterligare tio vårdplatser i Sundsvall – så delar man sista plats med region Östergötland.
På tal om Östergötland så är tydligen den regionen känd i regionledningens korridorer som den region som ”inte har överbeläggningar, trots ett lågt antal vårdplatser”. Men vad man ”är känd för” är en sak. Verkligheten kan vara någonting annat. Region Östergötland har och har haft överbeläggningar under många år. Enligt SKR:s Öppna jämförelser så hade Östergötland överbeläggningar redan under 2017 då samma argument användes för att lägga ned de psykiatriska platserna i Sollefteå. Närmare granskning för 2019 visar att region Östergötland är bland de fem regioner som har mest överbeläggningar inom psykiatrin. De hamnar på tredje plats i den listan och vår egen region hamnar på fjärde plats.
Motiven till den föreslagna nedläggningen skiftar. ”Vi gör det för patienterna skull”, ”det finns inga resurser” – alltså personal, ”vi behöver effektivisera för att spara pengar”.
Om det är av kostnadsskäl som det i grunden ofta är när man som vanligt fått för sig att kostnaderna minskar påtaglig vid utbudsförändringar (vilket vi hitintill inte fått se några konkreta exempel på): Då finns det ju andra kostnader man kan sätta tänderna i, till exempel kostnaderna för utomlänsvård.
Under 2019 hade RVN den sjätte högsta kostnaden per person för vuxna och den fjärde högsta kostnaden för barn- och unga jämfört med de andra 20 regionerna i riket för utomlänsvård.

Kostnaden överskred budgeten med det dubbla eller ungefär 27 miljoner kronor. Kanske något som verkligen behöver prioriteras och satsas på istället för att lägga tid och energi på ”utbudsförändringar”.