”Målet med hälso- och sjukvården är en god hälsa och en vård på lika villkor för hela befolkningen.”

Det säger hälso- och sjukvårdslagen, som ledningen för Region Västernorrland i allt högre utsträckning, mer eller mindre medvetet och systematiskt, har förbrutit sig mot. Sjukvårdspartiet – Västernorrland vill i linje med lagen driva en politik för att nå tre viktiga konkreta mål:

1. Stoppa överbelastningen av Sundsvalls sjukhus. Den drabbar alla i hela länet genom enorma väntetider, överbeläggning och personal som går på knäna.

2. Ge tillbaka länets norra sjukhus sin kapacitet för att avlasta Sundsvall. De nedlagda enheterna vid Sollefteå sjukhus – akutkirurgi, akutortopedi, akut kvinnosjukvård med BB och förlossning – återställs.

3. Rusta upp den raserade primärvården – hälften av läkartjänsterna på hälsocentralerna är vakanta. Patienterna ska få god vård i tid och sjukhusens akutmottagningar ska avlastas.

Landstingets analyser visar att den grundläggande orsaken till både de många och stora bristerna i vården är de till synes permanenta ekonomiska problemen. Den synen delar vi. Produktiviteten – vad verksamheten producerar i förhållande till kostnaden – har år för år blivit allt sämre. Försämringar som landstingsledningen på senare år själva har påskyndat genom handlingar vilka saluförts som ”rationaliseringsåtgärder”:

• Centralisering och byråkratisering – bland annat länskliniksystemet – har skapat ineffektivitet.
• Läkare och sjuksköterskor har allt mer tvingats att syssla med annat än vård.
• En fartblind, självsvåldig tjänstemannaelit har styrt mot egna mål och för egen vinning.
• Personalbrist och dålig organisation, styrd ”uppifrån”, har gett utbränd personal med alarmerande hög sjukfrånvaro.
• Ett allt större missnöje har lett till personalflykt och nu redovisas ”stafettkostnader” på många hundratals miljoner och samtidigt ökar väntetiderna. Sammantaget betyder det att mindre vård kostar mer – ett mått på usel ekonomi med våra skattekronor.

Vi vill ”ta tillbaka” förlorad produktivitet genom kraftiga förändringar i styr- och ledningssystemen:

• Avskaffa länskliniksystemet och banta regionens förvuxna centrala administration. Bara de 20-tal länsklinikcheferna, med sina miljonlöner och kanslier, kostar i storleksordningen 100 miljoner per år. De frikostiga ”fallskärmsavtal” som de högre chefstjänstemännen kan ha beviljat varandra kanske gör att detta inledningsvis kommer att kosta en hel del, men det är i så fall en investering som snabbt lönar sig.
• Ge personalen inflytande över den egna verksamheten. Bygg decentraliserade, lokalt förankrade organisationer kring sjukhus och primärvård. Skapa attraktiva arbetsplatser som kan rekrytera personal. Med det som grund och i samarbete mellan kommunernas vårdverksamheter, primärvården och sjukhusen, bildas sammanhängande vårdkedjor. De ger i sin tur patienterna bättre vård med god tillgänglighet och kontinuitet och regionen väsentligt bättre ekonomi.