När någon dör därför att ambulansen inte kommer – då beror det på att den väldiga pyramiden av organisationer i och över sjukvården i Sverige inte fungerar. Det är kärnan i den ambulanskris som nu utvecklas.

Det spelar ingen roll hur högt personalen ropar. Ingen lyssnar förrän vi står vid katastrofens rand. De som styr och förhandlar, Sveriges kommuner och regioner (SKR), centrala förhandlingspartners hos arbetsgivare, fack och landets regioner och kommuner – alla tycks vara upptagna med att vara ”bäst i klassen” i att tolka regler. Men när verkligheten tar över – när ambulansen inte kommer – då rasar korthuset ihop.

Regionens ambulansorganisation faller i sär. Personal säger upp sig för att inte arbetet möjliggör ett privatliv. Chefer sliter sitt hår efter en centralisering av schemaläggningen – långt bort från personalen.

Verksamhetens närmast ansvariga konstaterar att man ”inte längre kan upprätthålla patientsäkerheten”. Men makthavarna i vår region med Socialdemokraterna i spetsen ägnar sig istället åt att inrätta en ny organisation för sjuktransporter inom ambulansen.

Men det löser inte problemen när man på tre av regionens fem ambulansstationer blir tvungna att ”ställa” ambulanser som skall finnas för akuta utryckningar. Det kommer faktiskt att betyda att den ambulans som skulle ha ryckt ut, då det gäller att rädda liv, inte kommer när den borde.

Detta på grund av att SKR tillsammans med de centrala fackliga organisationerna feltolkat EU-direktiven. Men sedan maj tillåts i alla fall undantag när ”inga andra rimliga åtgärder” fungerar. Förutsättningen är att den högsta ledningen i regionen fattar beslut om att begära dispens som föregåtts av en MBL-förhandling mellan fack och arbetsgivare. Men inget sådant verkar ha skett i vår region.

I de andra EU-länderna måste man undra över vad Sverige håller på med. Här verkar ingenting ifrågasättas. Under hela våren fram till nu har vi i oppositionen fått höra att ”detta är en skyddslag”. Ett skydd för vem eller vilka? Är inte patientsäkerheten – att detta faktiskt handlar om att rädda liv – det som främst måste skyddas?

I till exempel Finland tolkar man EU-direktiven så här:

“Sådana branscher där direktiven tillåter avvikelse är bl.a. säkerhets och övervakningsarbete som kräver permanent närvaro för att skydda egendom eller personer, arbeten som kräver en kontinuitet i servicen, särskilt olika funktioner på sjukhus, institutioner /…/ ambulans, brand och civilförsvar.”

Det enda rimliga är att nu fortsätta ambulansverksamheten med nuvarande regler. Att genast försöka få så många som möjligt av personalen att stanna kvar. Detta trots att regionens socialdemokratiska ledning ännu inte ens sökt den egentligen fullständigt självklara dispens som behövs. För först och främst, alltså nu, gäller det ju att rädda liv.

Pia Lundin (Sjukvårdspartiet Västernorrland), oppositionsråd och specialistsjuksköterska