När ansvaret delas upp så uppstår det glapp, organisatoriska mellanrum – ett begrepp som organisationsforskaren Mats Tyrup har utvecklat. Patienter/brukare ”faller mellan stolarna”, ”bollas fram och tillbaka” eller får ta ansvaret själva för att koordinera vårdinsatserna. Flera patientförbund har konstaterat att denna brist på samordning ger sämre vård och leder till vårdskador, onödigt lidande och för tidig död.

IVO har startat förstudier om detta som kan komma att ligga till grund för en nationell tillsyn. Man slår fast att ”en samordning av vård och omsorg är av stor vikt”. Göran Stiernstedt tar upp vården av våra gamla och multisjuka i sin utredning ”Effektiv vård”. Han visar att sammanhållen vård inte bara är bättre utan också kan ge väsentligt lägre kostnader.

S-politikerna skriver att Sjukvårdspartiet inte har presenterat ”hur de ekonomiska fördelarna ska utmejslas”. Visst, varken vi eller någon annan kan precisera det idag. Men det är ingen tvekan om att det med ett gemensamt ansvar finns en potential till stora besparingar av administration och byråkrati och helt nya möjligheter för rationalisering ”nedifrån”, från den personal som själva jobbar med vården.

Och sist men inte minst: Coronapandemin har visat allvarliga brister som funnits länge inom äldrevården, inte minns när det gäller personalen. Ofrivillig deltid, timanställningar, delade turer och tidspress förekommer i alltför hög grad. Bristen på medicinsk kompetens inom äldrevården har fått allvarliga konsekvenser. Redan ekonomiskt hårt pressade kommuner kommer inte att klara de stora reformer som kommer att krävas.

Därför borde vårt förslag om sammanhållna vårdområden, med gemensamt ansvar för region och kommuner välkomnas av alla kommunalpolitiker.