Men det här är problem som måste tas på allvar. Det hotar patientsäkerheten och skapar en olidlig arbetsmiljö. Tillfälliga toppar i belastningen klarar personalen även om de får använda hela sin kapacitet för att få verksamheten att fungera. Men när överbelastning har blivit vardag och man planerar pass för pass utan ens en ljusglimt i sikte – då når man den gräns som innebär sjukskrivningar och uppsägningar.

Vi i Sjukvårdspartiet sa nej till alla neddragningar av vårdplatser därför att de redan från början var för få. Men att dra ned på vårdplatser är ett recept som den politiska majoriteten Socialdemokraterna, Moderaterna och Liberalerna alltid tar till när det gäller att spara pengar.

En till två miljoner i besparing per avvecklad vårdplats räknar man med. Visst, om vårdplatserna är för många. Men i verklighetens Region Västernorrland fungerar det inte därför att vi i utgångsläget varken har för många vårdplatser eller för mycket personal. Utan i stället brist på båda delarna.

De resultat som ”kostnadsreduceringarna” genom nedskärningar åstadkommer finns då bara i form av siffror i budgeten – medan det faktiska utfallet blir kostnadsökningar av så många olika slag att det är praktiskt taget omöjligt att uppskatta dem på förhand.

Jag har själv 40 års erfarenhet som sjuksköterska och chef inom regionen, bland annat på akuten och IVA, jag vet vad resultatet blir. Överbeläggningar påverkar alla på ett sjukhus. Logistiken går i baklås. Man får börja med att skriva ut patienter istället för att behandla dem. Patienter som skall opereras får återbud och de som skrevs ut igår återkommer i dag i betydligt sämre skick.

En annan sak vet vi också. Det är mycket pengar som gått till administrativa tjänster och chefstillsättningar de senaste åren. Budgeten för sådant ökade inom Specialistvården med 50 procent mellan 2014 – 2019 och nya tjänster tillskapas vid varje omorganisation.

Kostnadsreduceringar måste börja från ett annat håll och vi i Sjukvårdspartiet vill börja med administrationen och låta vården vara i fred. Vi behöver satsa på fler vårdplatser, högre löner och arbetsmiljön.

Men verklighetsflykten gäller numera inte bara ”kostnadsreduceringar” som fördyrar. Nu påstår hälso- och sjukvårdsdirektören att ”det går inte att fastställa att överbeläggningar existerar” och att det måste till en utredning för att kontrollera om personalens och patienternas ”upplevelser” är verklighet.

Den nya filosofin om ”tillitsbaserad styrning” verkar uppenbarligen inte fungera. Tillit verkar vara en bristvara och i det här fallet närmast obefintlig. Men konsekvenserna om inte problemen löses är förödande.