För ungefär tio år sedan verkade det som om man var på rätt väg. Kostnaden per diagnos, den så kallade DRG-kostnaden närmade sig 2012 samma nivå i Västernorrland som i jämförbara län. Men då kunde man i landstingets årsberättelse läsa: ”Under året inleddes punkt två i Fempunktsprogrammet, det vill säga att upprätta en tydligare och kraftfullare styrning av landstinget”. Och då började det gå riktigt snett.

Allt sedan dess har ekonomin varit Region Västernorrlands stora problem. Utredning på utredning, nedskärningar, avvecklingar och omorganisationer har kantat vägen. ”Kraftfullare styrning” skulle tydligen uppnås genom omorganisationer. Först en uppdelning på tre vårdområden och sedan 19 länskliniker. Nya konsulter har engagerats och nya sparpaket aviseras. Mycket fler administratörer men färre disponibla vårdplatser. År 2012 fanns det 498 disponibla vårdplatser. Med det nya förslaget med ytterligare reducering av vårdplatser så hamnar de på 392, det vill säga drygt 100 vårdplatser mindre.

Hittills har alltså inga åtgärder av den typen hjälpt. Så varför har man inte först gjort en kritisk granskning och en djupgående analys av de misslyckanden, som ju ändå inte går att bortförklara? Vad finns det för gemensamma faktorer – utöver att de konsekvent har misslyckats – bakom de försök till förbättringar och besparingar som så kraftigt förvärrat läget under de senaste tio åren?

En sak tycks vara att tjänstemän, konsulter och politiker i åratal har inriktat sig på att banta den tunga slutna somatiska sjukhusvården. Men inte har det hjälpt. Västernorrland har ändå en kostnad per diagnos (DRG) som ligger hela 14 procent över jämförbara regioner. Det motsvarar ungefär 560 miljoner kronor. Över en halv miljard.

Men var är kostnaderna för höga? Det borde man kanske börja med att undersöka – för det verkar som även det sparpaket som nu är aktuellt siktar på alldeles fel typer av kostnader. I sammanställningen ”Öppna jämförelser” för 2018 visas DRG-kostnaden för sluten vård (”den tunga sjukhusvården”) för alla regioner.

Västernorrland låg på åttonde plats av 21 möjliga när det gällde lägsta kostnad – tre procent under rikssnittet.

Men när det gäller DRG-kostnaden för den öppna sjukhusvården är Region Västernorrland däremot dyrast i hela Sverige. Långt över rikssnittet – med just hela 14 procent, den nivå på ”överkostnad” som förklarar i princip hela Region Västernorrlands ekonomiska problem.

Kan det vara så att de likartade tunga ”sparinsatserna”, när det gäller just den slutna sjukhusvården, har skapat kostnadsproblemen inom både den öppna vården och hela regionen?

Saken borde vara värd att undersöka.

Pia Lundin, specialistsjuksköterska, oppositionsråd Sjukvårdspartiet Västernorrland