Sjukvårdens riskanalyser handlar om människors liv och hälsa. Därför är det obegripligt att S+M+L-majoriteten i Region Västernorrland driver igenom sparförslag utan att begära återremiss! Är man inte intresserade av riskerna? Riskanalyser före större förändringar krävs tydligen bara av formella skäl. Och bara ibland.

När det gällde Närsjukvårdsområde Söder fanns det ingen riskanalys alls när ”besparingarna” behandlades i Hälso- och sjukvårdsnämnden.

Riskanalyser som gjorts är försedda med diverse reservationer. Det finns alltså risker som ingen har bedömt – patienter som en enhet tidigare har haft men som inte längre får plats. Som ska vårdas ”någon annanstans”.

Utöver det analyserna visar finns alltså okända risker för patienters liv och hälsa. Där finns en ansvarsfråga, som regionens politiska majoritet inte ens tycks vara medveten om. Men genomdriver besluten – det gör man ändå.

Också en annan reservation gör att det finns skäl att tvivla på analyserna av sparpaketet: en förutsättning för att åtgärderna fungerar är att ”nära vårdkonceptet” gör det, det vill säga att kommunerna och primärvården kan ta ett större ansvar för att undvika inläggningar och ett snabbare omhändertagande av de patienter som ska skrivas ut. En fin vision, men när är den i mål och hur ser planen ut fram till dess?

Antalet fastställda vårdplatser kommer att minskas med cirka 73 till 423. Av dem som blir kvar är inte ens alla öppna. Detta kommer att drabba Sundsvalls sjukhus allra hårdast med tanke på de närmast permanenta överbeläggningarna och den okända vårdskulden som vi inte ens vet vidden av.

Geriatrikspecialister är nationellt en bristvara och behovet av dem ökar. Men när andra regioner öppnar nya akutgeriatriska avdelningar så lägger Region Västernorrland ner sin. I beslutsunderlaget står det:

”Underlagen pekar på att det är komplext att hitta en naturlig hemvist för den här patientgruppen i sluten vård”. Den här patientgruppen – multisjuka sköra äldre – är den som man mest högljutt påstår sig värna mest om. Men i praktiken struntar man alltså fullständigt i de mest sköra och i deras speciella behov. Man vet inte ens var de ska hamna efter nedläggningen.

Inom kirurgin minskas vårdplatserna trots att det redan tidigare fanns en brist. Riskanalysen hänvisar till en utredning som gjordes 2018 på grund av att det var så många strykningar och omprioriteringar av de patienter som skulle opereras. Slutsatsen blev:

”… önskvärt vore det att få tillgång till (ytterligare) 5–10 platser totalt. I dagsläget är det inte bristen på operationssalar som begränsar den kirurgiska verksamheteten, inte ens under ombyggnationen av operation som pågår, utan det största hindret finns nu på avdelningsnivå”.

Och hur stora blir riskerna inom onkologi och lungmedicin? Man mister fem vårdplatser i en planerad ombyggnation och vi vet att man har hittat runt 10 procent färre cancerfall under pandemin. De försenade diagnoserna kommer att innebära sjukare patienter, större vårdbehov och större risker.

Pia Lundin, specialistsjuksköterska, oppositionsråd Sjukvårdspartiet Västernorrland