En viktig fråga som vi i Sjukvårdspartiet slagits för länge är fast läkarkontakt. När ”Regelboken” för 2020 och 2021 som styr primärvårdens uppdrag skulle revideras yrkade Sjukvårdspartiet på att ”patienter ska ha möjlighet att erhålla en fast läkarkontakt och annan vårdkontakt efter behov”.

Yrkandet avslogs i två år av Liberalerna, i samtliga instanser som hanterade ärendet företrädda av Ingeborg Wiksten. Men nu har de ändrat sig:

”Patienter med behov ska ha rätt att få en fast namngiven läkarkontakt! Det ger bättre vårdkvalitet och ökad trygghet att läkaren känner till min sjukdomshistoria.”, skrev Ingeborg Wiksten i en insändare i TÅ den 6 augusti. Hon som konsekvent röstat nej till vårt yrkande med hjälp av koalitionskamraterna, (S) och (M).

Är detta med fast läkarkontakt något nytt som har kommit till Liberalernas kännedom genom den lagstiftning som trädde i kraft den 1 juli i år? Knappast.

Redan 2010 infördes i hälso- och sjukvårdslagens bestämmelser om fast läkarkontakt. Men en uppföljning som gjordes av Socialstyrelsen några år senare visade mycket låg följsamhet från vårdgivarna konstaterade utredaren Göran Stiernstedt i det statliga betänkandet ”Effektiv vård” som publicerades 2016.

Fast läkarkontakt ger effektivare vård genom att läkarna behöver mindre tid för att läsa in journaler, mindre behov av kommunikation, dokumentation och provtagning medan patientsäkerheten ökar.

Och man kan ju fråga vilken patient som helst som har återkommande besök till vården hur det är att ständigt få en ny doktor och tvingas upprepa sin historia.

Men nu är det valtider och då skriver Liberalerna i sitt valprogram: ”Det är framför allt visionen av den fasta läkarkontakten som har varit det centrala.”

Varför har de då i två år motsatt sig Sjukvårdspartiets yrkanden om fast läkarkontakt?

Pia Lundin, specialistsjuksköterska, oppositionsråd Sjukvårdspartiet Västernorrland