Region Västernorrland befinner sig i en djup kris. En orsak är att regionen regerats av en i nationellt perspektiv liten grupp av socialdemokrater som fastnat i någon sorts industritänkande som inte längre fungerar. Om det någonsin gjort det.

Nu har partiet genom sjukvårdsministern pekat ut en ny riktning för sjukvården. En utveckling som flertalet partier och åtskilliga socialdemokrater i länet vill ha. Men kan regionens ledande socialdemokrater tänka om?

Har man ens klart för sig att redan en titt i backspegeln visar att man måste tänka om? ”Vi har ingenting att skämmas för”, ansåg avgående ledning efter att ha ökat vårdköerna mer här än i något annat län i Sverige och sett målet för sitt sparprogram, att spara 250 miljoner av årskostnaderna, bli kostnadsökningar på 300 miljoner.

En av de ansvariga, avgående sjukhusdirektör Nina Fållbäck Svensson, var i tidningar den 15 september chockerad över det för alla initierade länge kända faktum, att vårdkostnaderna i år väntas öka med 300 miljoner. Hon hittade ett halmstrå: Stafettkostnaderna under årets första sju månader låg nio miljoner under siffran för fjolåret och hamnade på 184 miljoner. Den lilla glädjen blir kortvarig. Bokningarna av stafetter har ökat, och då kommer kostnadsökningen efteråt.

Regionpolitikerna, såväl som Nina Fållbäck Svensson, saknar kontroll över läget. ”Vi har jobbat med fördjupade dialoger med de verksamheter som uppvisar stora underskott för att försöka leta upp vad det beror på, om det går att göra något åt det och vad vi ska göra i så fall”, sade hon häromdagen i Allehanda och ST.

När ska det gå upp för regionpolitikerna att vägen ut ur eländet kräver att man erkänner att den strategi man haft hittills – ideologiskt eller bypolitiskt motiverad centralisering, toppstyrning, dålig personalpolitik och fullkomligt förakt för patienternas behov och personalens kunskaper – bara gör problemen värre?

Man ska inte överdriva det nytänkande som krävs. Lösningarna finns presenterade både lokalt och centralt, från sjukvårdsministern, socialdepartementet i olika utredningsdirektiv och via Annika Strandhäll hos den socialdemokratiska partiledningen. Lösningen är: Sammanhållna vårdområden.

Detta innebär ett sammangående mellan landstingets vård och någon (eller några) kommun(er)s bedrivna omsorg. Varför inte initiera ett sådant pilotprojekt i Västernorrland? Låt oss vara snabbt ute och därmed kvickt skapa intresse för vår region i Vårdsverige. Detta leder garanterat snabbt till ett påtagligt ekonomiskt resultat – lägre stafettkostnader.

Enklast, om än inte enkelt för det, så bör denna manöver först ske vid sjukhuset i Örnsköldsvik eller i Sollefteå. Helt enkelt eftersom skalan är mindre än om det sker i Sundsvall. Oavsett var det sker så kommer det hela befolkningen i länet till gagn när mer pengar går till vård än till stafettbolag.