Fråga 1: 

Enligt de politiska målen skall minst 95 procent av alla patienter av viktighetsgrad ”prio  1” nås inom 30 minuter. Hur ser utvecklingen när det gäller detta mål ut de senaste åren  från 2014 och framåt totalt i länet och i Sollefteå Kramforsområdet där förändringen har  varit som störst? 

Svar: 

Under perioden 2014–2021 nåddes i genomsnitt 89% av länets prio 1-uppdrag av  ambulans inom 30 minuter. För 2021 är siffran hittills 87%. Medianvänteperioden för  perioden är 14 minuter och 46 sekunder. 

I Sollefteå och Kramfors kommuner nåddes under samma period 83% av alla prio 1- uppdrag inom 30 minuter. För 2021 är siffran hittills 85%. 

I länet ses en minskad tillgänglighet under pandemin (2020–2021). I Sollefteå och  Kramfors kommuner ses dock en ökad tillgänglighet under samma period. 

Ovanstående data är hämtad från SOS Alarm. 

Tittar man närmre på de olika ledtiderna så ser man att det framförallt är larmcentralens  handläggningstid (innan utlarmning) som har ökat, där mediantiden har ökat från 2:47  minuter till 3:47 minuter och medeltiden har ökat från 4:32 minuter till 5:47 minuter.  Enligt det politiska målet kring väntetid ska endast primäruppdrag till patient omfattas,  men någon sådan urskiljning är i dagsläget inte möjlig att göra. Om vi väljer ut de  uppdragstyper där det finns en patient (exkluderar t.ex. brandlarm utan patient) och  exkluderar larmcentralens handläggningstid (dvs. räknar från utlarmning till ankomst  hämtplats) så nås 95% av alla prio 1-uppdrag av ambulans inom 30 minuter (datakälla  ambulanssjukvårdens journalsystem). 

Fråga 2: 

Hur har tillgängligheten utvecklats under samma perioder för patienter som enligt SOS  klassificeras som ”prio 2”?

Svar: 

Under perioden 2014–2021 nåddes i genomsnitt 70% av länets prio 2-uppdrag av  ambulans inom 30 minuter. För 2021 är siffran hittills 59%. Medianvänteperioden för  perioden är 23 minuter och 40 sekunder. 

I Sollefteå och Kramfors kommuner nåddes under samma period 66% av alla prio 2- uppdrag inom 30 minuter. För 2021 är siffran hittills 71%. 

I länet ses en minskad tillgänglighet under pandemin (2020–2021). I Sollefteå och  Kramfors kommuner ses dock en ökad tillgänglighet under samma period. 

Data är hämtad från SOS Alarm. 

Fråga 3: 

Hur ofta har man tvingats ställa ambulanser de senaste åren? Är det på någon av  stationerna som detta förekommer ofta?  

Svar: 

Vi har fram tills i mars i år inte haft tillgång till tillförlitlig statistik gällande ställda  resurser. I mars fick ambulanschef i beredskap en uppmaning att börja följa dessa  händelser. Hittills från mars – maj så har det ställts 8 pass samt 5 del av pass (personal  har insjuknat under pågående pass). Att ställa resurser är sällanhändelser och frekvensen  är av naturliga skäl avhängig stationens storlek (stationer med fler personal i tjänst löper  större risk att drabbas av vakans). 

Fråga 4: 

Vad är anledningen till att ambulanser ställs – är det personalbrist, kompetensbrist, olika  ersättningsregler eller krav på som medför detta? Hur ser detta ut jämfört med våra  grannlän?  

Svar: 

Vakans med kort varsel är oftast anledningen, t.ex. vid sjukdom inför eller under  pågående pass eller VAB. Anledningen till att det ställs mer ambulanser nu jämfört med  tidigare måste nog tillskrivas pandemin, som gjort att akuta vakanser uppstått mer  frekvent utifrån de skärpta rekommendationerna. 

Vi har ingen statistik över grannlänen men vi vet att resurser ställs både i Västerbotten  och Gävleborg på grund av resursbrist.

Fråga 5: 

Hur många sekundärtransporter till Umeå sjukhus har det skett sedan 2017 därför att  patienterna från Sollefteå-Kramforsområdet har behövt en högra vårdnivå med tillgång  till neurokirurgisk och/eller thoraxkirurgisk kompetens? 

Svar: 

Har inte fått några underlag till den frågan så jag avstår från att svara.  

Fråga 6: 

Hur många gånger under de senaste tre åren har det varit stabsläge på grund av  vårdplatsbrist på de tre sjukhusen med omdirigeringar av ambulanser?  

Svar: 

Ingen fråga som vi har några siffror på. Vi har på senare år mer och mer gått ifrån  omdirigering av ambulanser då det inte löser platsbristen samt påverkar  ambulansberedskapen negativt lokalt. Det som har blivit mer vanligt är att vi vid dessa  tillfällen samtransporterar/flyttar inneliggande patienter mellan sjukhusen i våra  flerbårsambulanser. 

Fråga 7: 

Har det inför kommande besparingsförslag utförts arbetsmiljöanalyser och  patientsäkerhetsanalyser inom ambulansverksamheten och på akutmottagningarna i  länet? Och i sådana fall framkom det några allvarliga risker?  

Svar: 

Vi har varit delaktiga i övriga verksamheters analyser. Det vi ser utifrån dessa  kostnadsreduceringar är ett ökat behov av transporter mellan sjukhusen. Vi arbetar med  att se över möjligheten till samtransport i våra flerbårsambulanser vilket vi tror blir  framtidens lösning på denna utmaning. 

Fråga 8: 

Vilken kostnad rör det sig om när en till ambulans sätts in – för ambulans och  bemanning?  

Svar 

Frågan går inte att besvara, då det finns flera omständigheter som påverkar kostnaden.  Avser frågan en extra resurs i länet och i så fall under helt eller del av dygn? Avser  frågan kostnader som uppstår när en vakans ska lösas så beror svaret bl.a. på om det  löses genom vikarier eller övertid för befintlig personal. Orsaken till att vi ibland behöver ställa bilar är inte direkt avhängig ersättning enligt  AB, utan handlar oftast om vakanser med kort varsel (t.ex. VAB eller sjukdom på  morgonen inför ett planerat arbetspass) där det är svårt att finna ersättare.

Lena Asplund (M), Ordförande Hälso- och sjukvårdsnämnden
Härnösand 2021-06-24