I direktiven till den nu presenterade strukturutredningen finns tydliga krav på att konsekvenserna av en avveckling av stora delar av Sollefteå sjukhus ska analyseras ur olika perspektiv.
Ett av de mest kritiska perspektiven är patientsäkerheten. Den största risken gäller det akuta omhändertagandet och konsekvenserna för tidskritiska patienter eftersom förslaget innebär en avveckling av intensivvården, anestesikompetensen och barnläkarjouren. Detta kan leda till allvarliga försämringar i vården för patienter som är i behov av snabb och avancerad medicinsk behandling.
Konsekvenserna begränsas dock inte enbart till dessa patientgrupper. En redan bristfällig ambulanskapacitet riskerar att förvärra situationen ytterligare, det kan påverka utfallet för många fler patienter som behöver akut vård.
Den arbetsgrupp som hade den kanske viktigaste uppgiften i hela processen var personalen på Sollefteå sjukhus. De som faktiskt jobbar där, dag ut och dag in, var de som bäst kunde beskriva vad en avveckling skulle innebära i praktiken. Deras arbete och analyser ligger till grund för rapporten Skaparprojektet.
De mest väsentliga riskerna kan sammanfattas i tre kategorier:
-
Brist på intensivvårds- och anestesikompetens
- Risk för fördröjd behandling av akut sjuka patienter (stroke, sepsis, hjärtstopp m.m) på grund av brist på anestesi- och intensivvårdskompetens
- Ökad sårbarhet vid hög belastning – Minskad IVA-kapacitet i regionen innebär att tillfälliga vårdtoppar blir svårare att hantera.
- Svårighet att stabilisera patienter inför transport – Utan narkospersonal kan svårt sjuka patienter försämras under transport
-
Brist på barnläkarkompetens
- Ökad risk för allvarliga vårdskador på barn
Brist på barnkompetens kan leda till felbedömningar och försenad behandling. - Längre transporttid för akut sjuka barn
Svårt sjuka barn måste transporteras längre, vilket ökar risken för försämring. - Brist på specialiststöd vid komplikationer
Akutmottagningar utan barnläkare får svårare att ge rätt vård.
-
Brist på ambulanser
- Längre väntetider vid livshotande tillstånd
Ökat antal transporter leder till färre tillgängliga ambulanser för akuta larm - Fler sekundärtransporter tränger undan akuta larm
Patienter som måste flyttas mellan sjukhus tar resurser från akuta uppdrag - Risk att patienter avstår från vård
Längre transporter kan leda till att patienter tvekar att söka vård. - Oförmåga att hantera oförutsedda händelser
Alla dessa faktorer samverkar och skapar allvarliga försämringar av patientsäkerheten i regionen.
Deras professionella utvärderingar och riskbedömningar gav alltså ett resultat som måste betecknas som så alarmerande att förändringarna, ställda mot de direktiv och villkor som formulerades inför utredningsarbetet, inte borde kunna genomföras.
Skaparprojektets riskbedömningar omarbetas i dialogmöten
Men i stället för att ta de professionellt gjorda bedömningarna på allvar – att resultatet blir en alarmerande hög frekvens av risker för allvarliga vårdskador – har utredarna under två dialogmöten valt att nedgradera samtliga 14 identifierade C-risker (hög risk för vårdskada) till B-risker (ökad risk men hanterbar).
Flera risker, hela den höga andelen som bedöms gälla allvarliga vårdskador, anses trots detta vara ”sällanhändelser”. Man hoppas att de ska inträffa ”så sällan att de inte utgör ett systematiskt hot mot patientsäkerheten. Nedgraderingen står i själva verket i direkt strid mot en seriös bedömning av risker och konsekvenser orsakade av de föreslagna förändringarna:
- Flera av de identifierade riskerna gäller akuta och tidskritiska tillstånd, där transporttid kan påverka överlevnad och vårdutfall.
- Att kalla livshotande händelser för sällanhändelser minskar inte konsekvensen för de drabbade – en enstaka missbedömning kan leda till allvarliga konsekvenser.
- Det finns en diskrepans mellan verklig vårdförmåga och teoretiska lösningar, särskilt vad gäller bristen på intensivvård och specialistkompetens.
Motiveringar från utredningen
De motiveringar för nedgraderingarna som utredarna presenterat består genomgående av faktorer som antingen direkt motverkas av de förändringar som regionen ska genomföra eller av förhoppningar om förändringar någon gång i framtiden.
- Flera risker, hela den höga andelen som bedöms gälla allvarliga vårdskador, anses trots detta vara ”sällanhändelser”. Man hoppas att de ska inträffa ”så sällan att de inte utgör ett systematiskt hot mot patientsäkerheten”.
- Medicinsk selektering av patienter ska minimera riskerna genom att skicka fler patienter direkt till Sundsvall eller Örnsköldsvik.
- Förbättrad ambulanskapacitet och riktlinjer ska säkerställa att akuta patienter får rätt vård i tid.
- Personalutbildning och digitalt stöd föreslås som en lösning för att hantera ovanliga medicinska situationer.
Motsägelser i åtgärdsförslagen – Kan patientsäkerheten verkligen tryggas?
I den sammanfattande bedömningen föreslås tre huvudsakliga åtgärder för att minimera patientsäkerhetsriskerna: tydligare patientselektering, förbättrade rutiner och utbildning av personal. Vid en första anblick kan dessa verka rimliga, men vid en djupare analys framträder flera allvarliga motsägelser.
- Utbilda personal – samtidigt som man avvecklar erfarna yrkesgrupper
Utbildning kräver handledning av erfarna kollegor, men om de specialister som skulle kunna utbilda andra tas bort, blir det svårt att upprätthålla en hög kompetensnivå.
- Träna teamet – samtidigt som akuta patienter styrs bort
Ett annat mål är att stärka teamets förmåga genom träning och utbildning. Men samtidigt föreslås att patienter med akuta tillstånd ska selekteras bort – en paradox uppstår: Hur ska vårdteamet kunna utveckla sin akuta kompetens om de inte får praktisk erfarenhet av att hantera akuta patienter?
Inom sjukvården är erfarenhet en nyckelfaktor. Att läsa teoretiskt om akutvård eller genomföra simuleringsövningar kan aldrig fullt ut ersätta verkliga patientfall.
- Skapa rutiner för att hantera oundvikliga sällanhändelser – en paradox
Ett av förslagen i riskbedömningen är att skapa bättre rutiner och arbetssätt för att hantera så kallade ”oundvikliga sällanhändelser” – det vill säga akuta, sällsynta men potentiellt livshotande situationer. Problemet är att dessa händelser per definition kräver både erfarenhet och ett fungerande team med rätt kompetens på plats.
Om dessa åtgärder ska ha en verklig effekt krävs en långsiktig strategi som inte bara ser till rutiner och utbildning utan också bevarar den kompetens och de resurser som gör att sjukvården kan hantera akuta situationer när de uppstår.
Professionens uttalanden
Under dessa dialogmöten så har det också diskuterats möjligheten att transportera strokepatienter till Sundsvalls sjukhus vilket gör att den effektiva behandlingen försenas med timmar. Enligt Michael Mazya, docent och senior konsult neurolog på Karolinska institutet så kan man bli av med 120 miljoner hjärnceller på en timma.
Uttalande av överläkare Alf Regberg i Tidningen Ångermanland 2025-02-06
”Vi hittade tretton olika fall som kan bli riskfyllda. Då blev vi kallade till ett möte för att ta bort riskerna. I stället uppstod rena papperslösningar som att ringa ambulansen innan man blir sjuk, att lära invånarna att söka vård tidigare. Hur ska man göra det om man får hjärtstillestånd, frågar sig Regberg.
– Jag frågade om syftet med mötet var att trolla bort riskerna eller om vi skulle visa politikerna vilka risker som finns. Men jag fick inget svar, säger han.”
Länk till artikeln: Tidningen Ångermanland: Personalen rasar mot sjukhusförslaget
Behöver Sollefteå en akutmottagning?
Frekvensen av allvarliga och tidskritiska tillstånd på akutmottagningen på Sollefteå sjukhus ger en uppfattning om hur realistisk beteckningen ”sällanhändelser” är:
Tre till fyra gånger per månad genomförs en transport av en så svårt sjuk patient att det kräver en medföljande narkossjuksköterska.
Historisk tillbakablick: IVO inspekterar
Kan man lita på regionens egna bedömningar när det gäller frekvensen av allvarliga händelser?
Efter avvecklingen av akut kirurgi, ortopedi och gynekologi på Sollefteå sjukhus under 2016–2017 kunde man läsa i Verksamhetsberättelser från Kirurgi/Urologi/Öron, näsa och hals;
”Inga allvarliga incidenser har hitintills inträffat” Ur 2016 års Verksamhetsberättelse
”Genomförda förändringar av klinikens uppdrag i Sollefteå har fungerat väl och de akuta patienterna har tagits omhand huvudsakligen i Sundsvall men även i Örnsköldsvik.” Ur 2017 års Verksamhetsberättelse
Från Inspektion från vård och omsorg, IVO kom ett meddelande om tillsyn 2017-10-17.
Det hade inkommit skrivelser där det framkommit uppgifter om att patientsäkerheten var hotad med anledningen av avvecklingen av akutkirurgi och akutortopedi vid Sollefteå Sjukhus. Med anledning av detta och med stöd av 7 kap 19§ Patientsäkerhetslagen (2010:659) öppnas ett initiativärende.
Från IVO:s utlåtande;
”Det finns ett stort antal avvikelser som har tonats ner och ansvariga chefer utreder inte avvikelser i tillräcklig omfattning.”(Diarienummer: 8.5-35157/2017).
Hur gick det i Norrbotten med de planerade nedläggningarna av Intensivvårdsavdelningarna?
Under 2017 föreslog Region Norrbotten nedläggning av intensivvårdsavdelningarna (IVA) vid sjukhusen i Kalix och Kiruna som en del av ett sparpaket. Förslaget mötte stark kritik från både vårdpersonal och allmänhet, som uttryckte oro för patientsäkerheten och tillgängligheten till akutvård.
P4: Intensivvårdsplatserna i Kalix och Kiruna räddas
Efter omfattande protester och riskanalyser beslutade de styrande politikerna att behålla IVA och narkosläkartjänsterna vid både Kalix och Kiruna sjukhus. Regionrådet Maria Stenberg (S) uttalade att det akuta omhändertagandet måste kunna säkerställas och att man lyssnat på den oro som framkommit.
Sjukhusläkaren – Nedläggning av IVA i Kalix och Kiruna stoppas
Det finns inga indikationer i tillgängliga källor på att en nedläggning av IVA i Piteå planerades under denna period. Däremot fanns det förslag om att ta bort narkosläkartjänsterna vid Piteå sjukhus, vilket också mötte kritik. Dessa tjänster behölls dock efter beslut från regionledningen.
https://www.svt.se/nyheter/lokalt/norrbotten/intensivvarden-utreds-i-pitea
Sammanfattningsvis genomfördes inga nedläggningar av intensivvårdsavdelningar i Kalix, Kiruna eller Piteå under 2017–2018 trots initiala förslag om sådana åtgärder.
Läs riskanalysen för Kalix här:
Laddar in …
Ladda om dokument 
Öppna i ny flik Läs riskanalysen för Kiruna här:
Laddar in …
Maria Strandberg fick frågan tidigt under hösten när etapp två påbörjats om det kunde gå likadant som i Norrbotten – att avvecklingen avbröts på grund av för höga risker. Hon svarade att ”det inte var samma förutsättningar”. Min tolkning av hennes svar var att det inte ska ligga medicinska patienter i Sollefteå.
Men vilka patienter ska vårdas på Sollefteå sjukhus då?
Det är bestämt att Sollefteå sjukhus ska ha 12 vårdplatser plus fem observationsplatser. Men vilka patienter som ska vårdas verkar inte vara klarlagt ännu. Mottagarprojektet jämför sin vision om Sollefteå sjukhus vårdavdelning med hur den geriatriska avdelningen är upplagd på Danderyds sjukhus.
Enligt beslut i HSN 2025-02-20 så ska detta genomföras efter att beslutet om avveckling röstats igenom:
att ge hälso- och sjukvårdsdirektören i uppdrag att ta fram en detaljerad selektering av det akuta medicinsk patientflödet samt en hantering av identifierade patientsäkerhetsrisker.
I mottagarprojektet ”Akut omhändertagande medicin” kan följande läsas;
Det fanns även beskrivet att verksamheten vid sjukhuset i Sollefteå ska kunna hantera multisjuka äldre. En omvärldsanalys visar att t.ex. Danderyds sjukhus har en geriatrisk enhet som hanterar patienter med hjärtsvikt, stroke samt infektioner.
”Efter diskussion och avstämning med uppdragsgivaren så bedrevs projektet med en vidare definitionen av geriatriska platser, där hjärtsvikt, infektioner samt andra vanliga medicinska diagnoser ingår.”
Det man då missar att nämna är att Danderyds sjukhus är ett av de största akutsjukhusen i Sverige. De har en avancerad specialistsjukvård och bedriver forskning. Det har både akutmottagning, IVA, all slags röntgen m.m. och kan enkelt få hjälp av personal från de relevanta avdelningarna vid behov. I det som ska finnas kvar av Sollefteå sjukhus, Sveriges största vårdcentral, så kommer sådan kompetens och utrustning inte att finnas att tillgå. Danderyds sjukhus är inte tillnärmelsevis jämförbart med vad som ska finnas kvar av Sollefteå sjukhus.
Det handlar om liv
Trots att professionella riskbedömningar visar en alarmerande hög risk för allvarliga vårdskador, fortsätter regionen att driva igenom förändringar som försämrar patientsäkerheten. Genom att nedgradera risknivåerna och hänvisa till ”sällanhändelser” hoppas man kunna bortse från konsekvenserna – men i vården handlar det inte om statistik, utan om liv.
Erfarenheter från tidigare nedskärningar visar tydligt att när vårdplatser och kompetens försvinner, så ökar risken för att patienter får fel eller fördröjd vård. Trots detta verkar beslutsfattarna vara mer upptagna av att försvara sina beslut än att lyssna på de varningar som lyfts fram av vårdpersonal, experter och tidigare inspektioner.
Det är dags att ställa den avgörande frågan: Vem tar ansvaret när dessa risker blir verklighet? När en patient inte överlever transporten? När en barnläkare saknas vid ett kritiskt ögonblick? När vårdtoppar inte längre går att hantera?
Sjukvård handlar om trygghet, tillgänglighet och patientsäkerhet. När dessa fundament hotas, kan vi inte nöja oss med förhoppningar och papperslösningar. Historien visar att det går att stoppa farliga beslut – men bara om vi agerar innan det är för sent.
Skribent:
Pia Lundin,
oppositionsråd & specialistsjuksköterska
Pia har 40 års erfarenhet av jobbet som sjuksköterska och chef på IVA-avdelningen på Sollefteå sjukhus. Sedan några år så är hon Sjukvårdspartiets regionråd i opposition.
