Tomma ord räddar inte sjukvården

När hotet om en nedläggning av Sollefteå sjukhus blev verklighet, gick Socialdemokraterna i Kramfors ut offentligt och försäkrade invånarna: ”Vi står på er sida. Vi säger nej till nedläggningen.” Ett tydligt löfte till de människor som förlitar sig på att deras politiska företrädare faktiskt kämpar för vården i vår region.

Men bara några dagar senare hände det som inte borde vara möjligt. Siv Sachs, Socialdemokraternas gruppledare i Kramfors och en av deras tyngsta företrädare i regionen, röstade FÖR förslaget om att lägga ner sjukhuset – både i finansutskottet och i regionstyrelsen.

Det betyder att Socialdemokraterna i Kramfors måste ha vetat att deras egen representant i beslutsfattande position inte stod bakom deras offentliga uttalande. Kommun och region är två skilda arenor, men sakfrågan är densamma. Om man är emot förslaget på ena stället så kan man inte samtidigt verka för det på det andra stället. Trots det valde de att gå ut och påstå att de var emot förslaget. Hur kan det vara något annat än ett försök att vilseleda väljarna?

De ville framstå som att de kämpar för sjukhuset – men i verkligheten såg de till att beslutet gick igenom. En enda röst skiljde det mellan ja och nej i regionstyrelsen. Att säga en sak offentligt, samtidigt som ens egen gruppledare röstar tvärt emot, är inte bara dubbelmoral. Det är falskt och ohederligt. Ett försök att äta kakan och ändå ha den kvar.

Det här handlar inte bara om ett politiskt spel. Det handlar om människors trygghet, vår sjukvård och förtroendet för våra folkvalda. När politiker säger en sak men gör en annan – hur ska vi då kunna lita på dem i framtiden?

Socialdemokraterna i Kramfors visade med sina ord att de ville rädda sjukhuset. Men när de fick chansen att faktiskt göra det så valde de att svika.

Vad är viktigast för Socialdemokraterna – makten eller väljarnas vilja?