Landstingets ekvation går inte riktigt ihop

20150909 Debattartikel i Allehanda | Pia Lundin

Genom tiderna har det funnits matematiska snillen som lagt fram ekvationer vars lösningar skulle genera belöningar i miljonklassen. Fibonacci var en (Leonardo Fibonacci, 1170–1250, räknas som en av Italiens och världens största matematiker, reds. anm.).

Nu har det kommit en till. En ekvation från landstingets tjänstemän som ska genera betydligt större summor till oss skattebetalare i länet. Den ska tillfredställa det krav på kostnadsbesparingar som förelagts från våra landstingspolitiker och behovet av vård som befolkningen har. En del av denna ekvation innebär att man sparar tio miljoner genom att stänga 16 vårdplatser i Sollefteå.

Den kostnad som sparas in på är då förmodligen personal, för det är ju ungefär hälften av vad personalkostnaden ligger på för en vårdavdelning per år. Material och läkemedelskostnader lär väl kvarstå? Ja, naturligtvis blir ju hyran mindre också när kvadratmetrarna på hyreskontraktet minskar.

För att kompensera detta utökar Ö-vik med fem och Sundsvall med tio vårdplatser – och det kostar ingenting? Hur går detta ihop med dagens bild? I Sundsvall hålls cirka 30 procent av vårdplatser stängda på grund av personalbrist?

I Sollefteå har man sina vårdplatser öppna men oftast är det mer än fullt. Förslag har lagts om att få fler vårdplatser för att kunna utnyttja andra resurser till fullo, exempelvis de nybyggda operationssalarna. Men tyvärr finns det inte pengar till det.

I Ö-vik har man alla sina vårdplatser öppna och det finns oftast gott om plats för några till patienter. Varför de har så gott om plats är ju lite märkligt. Faktum är dock att en del Ö-viksbor föredrar Umeå vilket måhända gör att de lämnar lite plats. Detta fenomen utnyttjas rätt ofta när det är stabsläge i Sundsvall men även i Sollefteå. Då dirigeras ambulansen om till Ö-vik.

Det är ju tur att det inte är någon brist på sjuksköterskor inom ambulansen! Som enda landsting i landet så har man ju tagit beslut och bytt ut ambulanssjukvårdarna mot sjuksköterskor. De har ju gjort en lyckad rekrytering. I många fall från den slutna vården som nu ska skära ned på sina kostnader, framför allt på stafettsjuksköterskor.

När det gäller kostnaden för slutenvård relaterat till diagnoser så ligger Västernorrland högt jämfört med landet i övrigt. Sundsvall ligger 2,1 procent, Sollefteå 4,1 procent och Ö-vik 14,8 procent över rikssnittet (DRG poäng 2014, Öppna jämförelser). Så visst finns det pengar att spara. Dessutom mer pengar, ju större sjukhus.

Att lägga skulden på att det finns tre akutsjukhus förklarar ju inte denna kostnad. Det finns ingenting som säger att denna kostnad skulle bli mindre för att vi tar bort ett akutsjukhus och stympar ett annat för att centralisera det mesta av vården till ett sjukhus.

Det finns många sätt att spara på. Man ska dock ha klart för sig att alla kostnadsreduceringar INTE per automatik gör att totalkostnaden blir mindre. Tvärtom så kan kostnaderna faktiskt bli betydligt större. Och tyvärr så finns det nog en hel del exempel på detta redan.

En del kallar detta ”bypolitik”. Jag kallar det ”systemtänk med tonvikt på ett ömsesidigt beroende mellan individ, organisation och omvärld”.

Att betänka är, att en förändring på ett ställe sällan är ett isolerat fenomen. Det påverkar väldigt mycket annat eftersom det mesta faktiskt hänger ihop.

”Kaos är namnet på varje ordning som skapar förvirring i våra sinnen” (G. Santanya).

Pia Lundin