Stuprören bort – nu är det hängrännor som gäller

20151007 Debattartikel i Allehanda | Pia Lundin

I ett litet omvärldsperspektiv verkar det som att stuprören ska bort och det är hängrännor som gäller. Hur tänker då landstingets tjänstemän i denna fråga när man centraliserar alla höftproteser till Ö-vik?

Hur ska vi göra med de gamla? Cirka 200 frakturer på de nedre extremiteterna kommer in akut till Sollefteå sjukhus varje år! Höftfrakturer ska opereras så snart som möjligt och i alla fall inom 24 timmar! Dessa människor är äldre och ofta multisjuka. Är de inte multisjuka så blir dem det om de får vänta för länge.

Studier har visat att längre väntetid än 24 timmar leder till en ökad dödlighet inom fyra månade även för övrigt friska människor. Komplikationerna ökar såsom trycksår, infektion och förvirring. Väntan på operation är ansträngande såväl fysiskt som psykiskt och vårdtiden förlängs.

Till er politiker som bestämmer över vårt väl och ve i Västernorrland: tänk efter innan ni fattar ert beslut!

Om vi kunde slita blickarna från Norrbotten, Jämtland och Dalarna som alla tre har en högre kostnad per producerad DRG-poäng, (Öppna jämförelser 2014 – dessutom hade alla tre en ökning av kostnaden från föregående år) än Västernorrland faktiskt har, och så tittar vi på Västerbotten som aldrig tycks få vara med i dessa diskussioner:

Västerbotten har tre akutsjukhus varav ett universitetssjukhus. Trots att de har ett universitetssjukhus så är deras sammantagna kostnad minst i jämförelse med de tre nämnda länen. (Dalarna 51,7 / Norrbotten 51,0 / Västernorrland 48,9 / Västerbotten 46,0 tkr per DRG-poäng).

Lycksele lasarett bedriver akutsjukvård och förlossningsverksamhet. Fetmakirurgi och höftoperationer är länsverksamheter som bedrivs. Det är ett av länets tre akutsjukhus med närmare 600 anställda och 86 vårdplatser.

Vore inte Västerbotten ett mer eftersträvansvärt scenario än den centraliseringen av vården som nu beskrivs. Grundat på ett antagande att en omflyttning med bibehållet vårdbehov ger ett spar på 160 miljoner! Dessutom är det plötsligt okej att notan från Västerbotten ökar.

Nu är det inte så att det inte behövs en förändring!

Om landstinget hade ägnat lika stor kraft och intresse till att faktiskt driva de påbörjade processerna när det gäller lean och produktions- och kapacitetsplanering där flödet i vanligaste fall finns (det vill säga inom ett sjukhus) som åt omorganisation, då hade vi säkert kunnat skörda frukterna nu! Vi hade i alla fall haft en sportslig chans. Men det verkar som att alltför stor tid och intresse har ägnats åt växthuset i stället för åt plantorna, jorden och fröna. En lång och värdefull odlingsperiod har gått till spillo?

Pia Lundin, Enhetschef IVA, Sollefteå Sjukhus