Väl insläppt så fick man gå igenom en metalldetektor, en sådan som de har på flygplatserna. Första försöket – funkade inte! Tar av mig skorna. Andra försöket – funkade inte! Tar av mig glasögonen. Tredje försöket – funkar inte! Smått desperat, vad ska jag ta av mig nu då? Det slipper jag och nu blev det en handscanner i stället! Det är knappen på jeansen! Det är ju tur att inte känsligheten är lika hög på flygplatserna då skulle man nog behöva vara där några veckor i förväg.

Väl inne så förvånas jag över hur lugnt och tyst det är på avdelningen. Skötare och brukare rör sig i korridoren. De slänger några uppmuntrande ord till varandra. Det närmar sig lunch. Vi får titta oss omkring lite grand och så blir vi visade till ett konferensrum där vi får se ett bildspel och berättat för oss om den Rättspsykiatriska kliniken.

Vi fick till oss mycket kunskap om nu och förr. Hur kliniken öppnad 1943 på Sidsjön. Då hade man lite andra behandlingsmetoder som insulinchocker och lobotomier. Man hann med 4 500 lobotomier innan den behandlingen upphörde på 1960-talet. Sidsjöns historia är verkligen intressant och kanske också hårresande. (Lite artiklar för den som är intresserad https://www.st.nu/artikel/forlupna-lumpare-pedofiler-och-bedragare-har-ar-de-som-utreddes-pa-specialen)

Nu är den rättspsykiatriska regionkliniken (RPK) i Sundsvall är en av landets största enheter för vård och behandling av psykiskt sjuka lagöverträdare enligt lagen om rättspsykiatrisk vård (LRV), samt särskilt vårdkrävande patienter som vårdas enligt lagen om psykiatrisk tvångsvård (LPT).

De har 99 vårdplatser på åtta avdelningar. Fem avdelningar i Nacksta och tre på sjukhuset. Just nu 100 intagna och 50 i öppen vård. Inom kliniken så finns det 265 anställda.

De berättade också om liten sinnesundersökning och stor Rättspsykiatrisk undersökning (RPU). Den sistnämnda är en mycket dyrbar historia som görs bara i Stockholm och Göteborg Ca 500 sådana utförs per år och ungefär hälften av dessa människor blir intagen för Rättspsykiatrisk vård. En RPU tar fyra veckor att utföra.

Nu ligger man i projekteringsstadiet för en utbyggnad av Nacksta så att de intagna kan flytta dit från avdelningarna som finns på sjukhuset. Det är helt enkelt en humanitär åtgärd, anser jag. På sjukhuset finns det exempelvis inte en möjlighet att gå ut i friska luften. Kostnaden för detta bedöms också som att den går att ta igen, när det blir fler platser för utomlänspatienter. Efterfrågan tycks vara rätt så stor.

Ett stort tack för det fina mottagandet vi fick av personalen!